The Netherland’s King says it with Flowers

King Willem Alexander spoke in flowery metaphors to the European Parliament expressing his feelings towards the unity of the European Union in response to the Brexit news. 

He said:Europe is in its diversity one. Everyone’s input is essential. The European bouquet isn’t complete without the Spanish Carnation, the French Fleur-de-Lys, the Greek acanthus, the Danish daisy, the German cornflower, the Austrian edelweiss, the Croatian and Hungarian iris and the Dutch tulips. And not without the English rose. ”

The Dutch have always been proud of our flowers, and this illustration just goes to show how powerful flowers can be even in politics! We would love to see this bouquet as described by our King in real life! 

Allhelgonadagen

På Allhelgonadagen högtidlighålls alla helgon, kända och okända. År 731 e.Kr. utnämndes den 1 november till en minnesdag för de av kyrkans helgon som då inte hade någon egen dag. Denna allmänna helgdag den 1 november, som erkänns av den romerskkatolska och den protestantiska kyrkan, instiftades av påven Gregorius III (731–741), när han helgade ett kapell i Peterskyrkan i Rom åt alla martyrer och påbjöd ett årligt firande. Den ortodoxa kyrkan gör detta den första söndagen efter pingsten. I många kulturer följs Allhelgonadagen av Alla själars dag, som är en nationell helgdag då man sörjer alla döda.

Den i olika kulturer vanligaste traditionen innebär att familjer samlas och lägger blommor på sina anhörigas gravar. Eftersom denna helg firas under den kalla delen av året, är den populäraste blomman vid detta tillfälle krysantemum, antingen som snittblomma eller som planta.

Hur firas dagen runt om i världen?

I Frankrike kallas denna helgdag Toussaint, och varje år placeras cirka 25 miljoner krysantemumkrukor ut på franska gravar den 1 november. Kyrkogårdarna är fulla av färg, och helgdagen firas utanför hemmet.

I England besöker familjer sina avlidna familjemedlemmars gravar och har med sig buketter att pryda dem med. I kyrkorna läses de dödas namn upp, om man så vill, och i vissa delar av landet avslutas dagen med ett skådespel eller några sånger.

I Sverige är det ofta riktigt kallt, och det kan ligga snö på marken. En kruka med blommande ljung används ofta för att smycka graven, eftersom ljung tål kylan väl. Allhelgonadagen är inte längre någon allmän helgdag, men många tar ledigt från jobbet och går antingen till graven eller tillbringar dagen med familjen. Kyrkorna anordnar gudstjänster eller konserter för att fira denna dag. På 1900-talet började man sätta tända ljus på de dödas gravar. Sedvänjan kom från välbärgade familjer i städerna, men efter andra världskriget spred den sig över hela landet. Allhelgonadagen är vinterns första dag och den traditionella starten på den alpina skidsäsongen.

I Polen firas Allhelgonadagen den 1 november och är en allmän helgdag som kallas Wszystkich Świętych. Efter Allhelgonadagen följer Alla själars dag, Zaduszki, som är mycket betydelsefull och full av aktiviteter. Parkeringsplatserna utanför kyrkogårdarna är fulla med folk, och runt omkring dem står försäljare och säljer höstblommor och ljus.

Uniformerade soldater vaktar militära gravplatser. Krysantemum är den vanligaste blomman, och den förknippas alltid med döden. De mörka kyrkogårdarna blir andlöst vackra av de oräkneliga tända ljusen, som är tänkta att lysa upp vägen till Gud.

Slovakiens traditioner liknar mycket Polens. Slovakerna reser hem och färdas många gånger långa sträckor för att kunna vara med hela familjen och besöka sina förfäders gravar. Gravarna täcks med blommor, och man tänder ljus. Det är en dag att minnas avlidna familjemedlemmar, att reflektera över livet och att dela en måltid med sina familjemedlemmar.

Liksom i andra östeuropeiska kulturer firar man i Slovenien Allhelgonadagen som en nationell helgdag, och statstjänstemän lägger ned kransar vid ceremonier på kyrkogårdar över hela landet.

I Spanien firar man denna helg den 31 oktober och den 1 och 2 november. Helgen kallas oftast för De dödas dag. Festligheter och parader är viktiga i denna tradition liksom uppförandet av skådespelet ”Don Juan Tenorio”. I slutet av dagen samlas människor på kyrkogårdarna. De ber för sina döda anhöriga och placerar ringblommor och andra gåvor runt deras gravar.

I Italien är Festa di Tutti i Santi en både religiös och allmän helgdag den 1 november varje år. Då firas kollektivt alla katolska helgon, och det är en dag då man hälsar på familjemedlemmar och vänner och utbyter gåvor och vänligheter med varandra. Om en italienare har samma namn som ett helgon, är det en särskild dag även för honom eller henne.

I Tyskland kallas dagen för Allerheiligentag. Det är en allmän helgdag i vissa delar av landet. En traditionell prydnad på gravarna är enNewweling, som är ett traditionellt ljus gjort av två vekar i olika färger (rött, vitt, blått, gult eller grönt) som virats runt en kon och sedan tänds.

Den tyska traditionen innebär att man på morgonen går i kyrkan och lyssnar på en gudstjänst som handlar om att leva sitt liv i helgonens efterföljd. Sedan samlas hela familjen för en stor måltid och lyssnar på kyrkklockornas ringande. De dödas själar sägs vandra på jorden bland de levande, och klockornas ringande är en signal som frigör själarna från alla jordiska band. Efter måltiden går man i procession till kyrkogården, där de anhörigas gravar omsorgsfullt smyckas. Ofta har familjerna med sig ljus eller lyktor förutom blommor och städsegröna grenar att sätta på gravarna. Barnen får det traditionella allhelgonadagsbrödet, Strietzel, av sina gudföräldrar. Det söta, flätade brödet ingår ofta i en bjudning med ”Kaffee und Kuchen” (kaffe och kakor) på eftermiddagen, när man kommit hem från det traditionella besöket på familjens begravningsplatser.